Predikan på Tacksägelsedagen

Denna predikan hölls i Garvaregården på Tacksägelsedagen 2006.

Om glaset är halvtomt eller halvfullt är en evig fråga. Allt beror på hur man ser det. Det är inte bara ett kul tankeexperiment eller någon slags ordvits. Hur man ser på vattenglaset är också en mätare. Hur ser du glaset? Som halvtomt eller som halvfullt?
På samma sätt som glaset kan bedömas olika kan vi också välja hur vi ska betrakta livets alla under. Några korta exempel:

• Går solen upp enbart för att små kroppar drar sig mot stora och för att jorden snurrar runt sin egen axel? Eller beror det ytterst på att Gud vill oss väl och att han varje ny dag skänker värme och nytt liv till allt liv på jorden?
• Får vi en vänlig blick av försäljaren i snabbköpet enbart för att affärens omsättning ska öka? Eller är det för att Guds ansikte möter vårt och vi för ett ögonblick får en skymt av Jesus?
• Vaknar vi till en ny dag för att åter mötas av vardagens slit? Eller får vi en ny dag av nåd från Gud, som är alla goda gåvors givare?
• Är det nyfödda barnet en halvfärdig människa som om tjugo år kan börja fungera samhällsnyttigt? Eller är det skapat nästan till ett gudaväsen och med himmelen som hemland? Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Två personer kan vandra genom skogen i tystnad. Efteråt kan dom ge två helt olika bilder av vandringen. Det var dåligt väder kan den ena säga. Grått och kallt. Det t.o.m. regnade stundtals. Den andra kan däremot tycka att vädret var det bästa tänkbara. Man slapp att svettas. Och om inte regnet hade fallit så hade inte maskarna kommit fram. Det gick att böja sig ned och studera dom på nära håll. Tänk, det har jag aldrig gjort tidigare! Och så olika kan vandringen fortsätta att beskrivas hur länge som helst.
Poängen är att upplevelsen sällan ligger i själva upplevelsen i sig utan snarare i tolkningen av den. Hur vi uppfattar världen omkring oss handlar om hur vi tolkar den.

Idag är det Tacksägelsedagen. Evangelieboken uppmanar oss att vara tacksamma. Att betrakta glaset framför oss som till hälften fullt. Om vätskan avrundas uppåt så kan man nästan säga att det är det. I alla fall i princip.
Så ska vi också betrakta världen omkring oss. Som ett uttryck för Guds gränslösa kärlek som varje sekund får oss att leva. Vi är insatta i detta eviga sammanhang. Vi lever av Guds liv. Minsta beståndsdel i skapelsen andas Guds liv till oss. Samma vindar, samma syre, samma vatten och samma grundämnen som våra förfäder och förmödrar levde av. Samma beståndsdelar som ger trädet och åkern sitt liv.
Det förpliktar. Förstör vi en nervtråd i skapelsens nervsystem så är den förstörd. Någonting fungerar sämre eller inte alls. Laborerar vi med livsförutsättningarna så kan dom förvrängas och vändas emot oss. Det är ett faktum som är mycket tydligt i dessa tider. Kunskapen om gott och ont gör att vi har större ansvar än skapelsen i övrigt. Vi kan se följderna av vårt egna handlande, alltså har vi ansvar.
Men där allt liv tycks omöjligt kan Gud blåsa nytt liv. Därför ska vi inte tappa modet. Gud kan blåsa ny kraft och skänka nytt liv. Varje vår, när snön smälter och marken tar sina första stapplande sommarsteg, är det tydligt. När solen går upp och lyser upp världen är det tydligt. När regnet vattnar jorden och ger grödorna liv att dricka är det tydligt. Vi är en del av Guds heliga enhet. Vi är i Gud. Och Gud är alltid i oss. I honom är det som vi lever, rör oss och är till.

Låt oss be:

Herre.
Du som i tiden aldrig upphör
att ge allt levande av dina goda gåvor:
Vi tackar Dig för livet som oupphörligt förnyas.
Varje andetag:
Du i oss
Och vi i dig.
Amen.

/Pierre

Tacksägelsedagen

På söndag ska vi alla stämma upp i ett gemensamt TACK! I Sverige älskar vi det lilla ordet. Vi använder det i tid och otid. Utan att alltid mena det. Eller utan att förstå vad vi säger.

Därför är det viktigt att plocka fram tacksamheten. Den sanna. Den äkta. Just för att vi är så slarviga med den i vardagligt tal.

Jag såg en fysiker (tror jag att det var) på TV. Han lyfte fram orimligheten i universums tillblivelse. Han utgick från Big Bang, men menade att även med denna förklaringsmodell så finns det så oändligt mycket som kunde gå fel. Borde gått fel. Men som gick rätt.

Och sen att just du och jag lever och finns dessutom, det är så osannolikt så det måste, måste finnas en tanke bakom. Allt annat är både orimligt och omöjligt.

Så visst har vi en hel del att tacka för!

/Pierre

Änglar...

...finns det gott om. Men det är sällan man ser det som finns. Lite som luften vi andas: Vi lever av den varje sekund, då och då tänker vi på att vi gör det, men till 99,8% bara gör vi det, utan att tänka.

Så är det med änglarna. Och så är det med Guds närvaro i världen. Den är, men vi tänker inte alltid på den. Gudsnärvaron borde vara lika självklar i vårt medvetande som det är självklart att vi andas. Även när tanken är på annat håll.

På söndag lär vi få en skymt av Guds änglar i Garvaregården. Det är alltid fullsmockat med änglar i Garvaregården. Men på söndag kanske dom syns.

Kom och titta!

Världsförälder

Att bli världsförälder är att ställa sig på barnens sida i kampen mot ondskan. Bli världsförälder du också!

Dagen efter

Idag är det dagen efter, dagen efter församlingskalaset. Alla är lite trötta och avslagna. Men det blev bra igår.

Mr Mike var kul och duktig. Jag blev överraskad av hur bra han var. Alla verkade uppskatta hans trolleri. Barnen hade kul och de gamla hade bänkat sig i Elia-salen. Det blev trångt, ont om utrymme. Men hjärterum fanns det däremot gott om.

Gudstjänsten blev också lite utöver det vanliga. Men så är det ju när evigheten bryter in i tiden. Och det händer titt som tätt i kyrkan. För vidare information om när detta med säkerhet kommer inträffa, se vår kalender.

Som sammanfattning på hur dagen blev kan man ha alla glada ansikten för sin inre bliock. De talar ett tydligt språk.

/Pierre

Vissa problem

Jag har precis upptäckt att allt inte ser helt bra ut på denna blogg vid vissa skärmupplösningar och med webbläsaren Internet explorer. Innan det är fixat rekomenderar jag den som har dylika problem att hellre använda webbläsaren Firefox.

/Pierre

Rättvisemärkt

Jag bläddrade precis i dagens nummer av Kyrkans Tidning. Dom publicerade en lista över vilka församlingar som dricker rättvisemärkt kaffe. Förlösa-Kläckeberga fanns naturligtvis med. Men vi var i gott sällskap. 132 av 224 församlingar tillhörde Växjö stift. Inte dåligt! Det i sin tur innebär att våra församlingar står för nästan 60% av rättvisekaffekonsumtionen.

Visst, det är bra. Men det vore bättre om vår procentsiffra var lägre. D.v.s. om alla församlingar i hela landet drack lika mycket rättvisekaffe som vi.

• Vill du veta mer om vad rättvis handel är för något: Klicka här.
  
• Vill du veta vilka produkter du kan köpa: Klicka här.

/Pierre

Församlingskalas

Vi håller på att förbereda det stora församlingskalaset som bäst. Det är hyfsat mycket att ordna.

En sak står dock helt klart: Det kommer bli en fantastisk dag! Åtminstone så vitt vi kan bedöma och förbereda. (Om ingen ramlar eller på annat sätt åsamkar sig själv någon skada förstås. Men det ligger utanför det vi kan förbereda. Och plåster har vi.)

Jag ser fram emot söndag!